tisdag 29 mars 2016

Hudvård och klass (hudvårdsvänstern)



Min vän E gick nyss ut genom dörren efter ett frukostmöte om framtida planer. Vi har båda varit sjukskrivna ett tag men ska börja jobba igen en del till våren och vi känner att vi behöver projekt där vi får skriva, diskutera och skapa något (samhällsträna). Mitt i allt detta slog det mig hur påbörjandet av denna blogg har sitt ursprung i just detta "jag måste göra ngt". Och det fick mig att ifrågasätta varför jag känner att det är just hudvård jag vill skriva om (nu är det ju inte bara hudvård utan jag vill prata om annat som gör mig "hel", men då betraktar jag alltså hudvården som en del i att bli hel). Det är ju en sån jävla trendgrej just nu. Plötsligt kommer alla (läs brudar som bloggar på ng, rodeo m.m.) ut om vilka hudvårdsnördar dom egentligen är, vilka produkter dom har i badrummet och hemligheterna bakom deras lyster.

Det är ju så jävla ytligt. Och kanske är det just på grund av att det är så ytligt som det är så skönt att ägna sig åt. Vi - hudvårdsvänstern. Och nej, detta är inte ännu ett påtalande om hur vänstern inte "lever som de lär" och ägnar sig åt konsumtion när de borde stå för ngt annat. Detta är en nödvändig tankebana om hur och varför vi lägger vår energi/vår livskraft osv. Det finns så mkt skit i samhället att ta tag i i form av fascism, förtryck, rasism, kapitalism, orättvisa (om ni ej sett uppdrag gransknings avsnitt Springnotan - gör det). Dom som har det riktigt bra får det bättre, alla andra får det sämre. Det är svårt att ta in allt detta. Det är svårt att mobilisera krafterna. 8 mars på Sergels torg i år var rådött. Många väljer att ta upp kampen mot dålig hy istället. Det är skönare, lättare och luktar gott. Ren, perfekt hy = ren perfekt själ. Och jag vet, det finns vissa av er, friska människor, som klarar av att faktiskt göra allt. Ni lägger 100 timmar på hudvård 100 timmar på feministisk kamp och ni ska självklart göra det som ni mår bra av. Men jag känner ändå ett behov av att ifrågasätta detta (relativt) nydanande individintresse för supernördig hudvård som breder ut sig.

Bakom politiska framsteg ligger asmkt energi. Energi som många väljer att lägga på sin personliga hälsa istället. Och det var ju just energi som var anledningen till att jag drog mig ur min politiska aktivism. Jag orkade inte längre. Jag orkade inte plugga, jobba, ta hand om mig själv, noja över allt och än mindre orkade jag kämpa mot orättvisor.

En människa har bara så mkt energi. Och det går att ifrågasätta vad denna energi läggs på.

Om vårt samhälle gör att jag känner att jag måste köpa krämer för flera tusen för att vara nöjd med mig själv men ändå får mig att dagligen noja över celluliter, keratosis pilaris, finnar och röda kinder. Då är det samhället som är sjukt och inte jag. Jag önskar att jag kunde slippa lägga energi på att oroa mig för dessa kroppsliga "problem" och istället gå på orsaken till problemet: det kapitalistiska samhället. Många menar ju på att det är maten, alkoholen och bilarnas avgaser som skapar hälso- och hudproblem från första början (dvs. även detta resultatet av never ending konsumtionsamhälle). För det är väl ändå kapitalism som står bakom att jag tänker att jag måste köpa mig till att bli hel? Topparna i skönhetsindustrin tjänar ju hur jävla mkt pengar som helst på vår noja. Och här sitter jag och drömmer mig bort på skincity.se, planerar vilken produkt jag ska få unna mig denna månad.

Det ger en känsla av frihet att få spendera pengar på onödig lyx. Det ger en känsla av frihet att få lägga ner absurt mkt tid på att smörja, exfoliera, dofta och upptäcka. Men behovet jag känner för att spendera tid och pengar på lyx känns faktiskt inte hållbar i längden.



Denna typ av lyxbeteende har tidigare mest varit förbehållen överklassen. Det är dom som har smetat in ansiktet i guld och vi som har hånat dom. Vi som har kritiserat: "tänk vad dessa pengar (tänk hela processen från idé till doftsättning, kemisammansättning, guldgrävning, PR m.m.) skulle ha kunnat gått till om det inte lagts på att ge överklassen ytterligare en lyxprodukt att vältra sig i". Men nu är det vi som köper dessa produkter och vi märker inte ens att det har skett en förskjutning. När vänstern började köpa snordyra vegan-spreads ifrån tysk näthandel och surdegsbröd på 80 spänn utan att se att det faktiskt är någonting lite skevt i det har vi köpt konsumismen och bidrar till evig tillväxt. Och vi orkar typ inte bry oss om det för vi tycker inte att det är något som helst fel. För det ger oss en känsla av frihet som vi inte vill rucka på.

Och jag tror inte vi kan få någon revolution om vi inte ifrågasätter oss själva i detta avseende.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar