torsdag 19 maj 2016

Mellan hägg och syrén

Och den här morgonen är jag ledig. Spenderar den med att lyssna på tidig Stan Getz och äta lång frukost bland mina små plantor som liksom jag tycker växer oerhört långsamt just nu? Men jag gillar att en av busktomaterna som jag sådde sent i april nu äntligen letat sig upp ur jorden. Trodde att jag hade sått den lite väl sent men nu har i vilket fall hoppet väckts. Nytt för i år är grönkålen som verkligen visat sig vara någon att lita på sedan sådd i april. I övrigt så tänker jag på hur lätt det är att glömma hur skönt växtligheten ändå påverkar oss. Jag ger de små vatten, men jag märker nu att jag inte s e t t dom på ett tag. De har inte fått den omsorg som så ofta behövs för att småplantorna skall finna kraft och växa sig stora. Och för lugnet som infinner sig hos en själv när du 'tar hand om'.

Igår var jag ute i Hagaparken för en utbildningsträff inför mitt jobb i juni på Gustav IIIs paviljong och jag slogs över vilken fantastisk park detta är! Men skulle aldrig annars haft en tanke på att dra dit och lägga mig i den så tydligt Engelsk park-inspirerade grönskan. Av alla platser där hamnade jag under ett björkträd som såg ut att ha stått där sedan medeltiden. Hagaparken präglas ju delvis av vackra gräsmattor som liksom sluttar sig åt olika håll, och denna plats låg just i slutet av en sådan gräsmatta, en bit ifrån vattnet. Jag bredde ut min tunna vårjacka och la mig ner med benen i kors i himlen och studerade molnen och himlens kontraster till de björkgrenar som dansade ovanför mig och slogs av Härligheten. Och enkelheten i att hitta den.

Jag märker att jag ändå spenderar rätt mycket tid i ett sökande efter grejer (bästa hudvårdsprodukten, olika naturkost-grejer som ska göra allt lite bättre) - men när jag tänker tillbaka på stunden under björken vill jag bara lägga mer tid på just sådant. - Att bara få vara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar