söndag 12 juni 2016

Day in day out


Sitter i sängen efter häng omkring på stan och tänker på det här hur less en ändå är på att det inte bara kan få vara bra; så som det är. Ja, och nu pratar jag typ bara om hud i det här fallet. Här håller jag på och lägger asmkt tid och peng på att "hela mig" ifrån rödhet och kvisslor men det liksom bara f o r t s ä t t e r. Och även om det är asmkt bättre nu än när jag började försöka bli av med skiten så kan jag liksom inte gå ut från lägenheten utan att fixa i ordning mig och så borde det inte vara! 

Varför ska det kännas som att en ligger på -5 när en vaknar på morgonen och fixar upp sig i +0/+5/+10 nivå? Med den här egna 'duga'-känslan i grunden, men sen att folk som ser dig på stan till viss till också uppträder på olika vis beroende på om du har en bra dag eller inte.  Asså jag vet att folk alltid säger att andra är så upptagna av sitt och inte tänker på hur andra omkring dom ser ut och visst bryr sig folk ändå mest om sig själva men samtidigt så finns det ju absolut en viss medvetenhet där. Fast fan det kan en lättare skita i i jämförelse med hur hård en är mot sig själv. 

Och så har vi ju det här med hur hormoner gör att det kan kännas så jävla mkt jobbigare med sådana här grejer ibland medan det nästa dag kan kännas helt okej ändå och inte gå under av frustration. I dag är inte en sån dag som jag skiter i det. I dag kryper frustrationen in under skinnet på mig och då kanske det är bättre att typ fokusera på något annat än sig själv för ett tag. T.ex. nya numret av BANG.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar